Adventsfika, influensa och Sverige-besök.

İyi günler! (goddag!)

Tillbaka till vardagen, dagen efter vårt sista besök för det här året. Liksom när Sams föräldrar var här, en dryg månad sedan, förblev den gångna helgens mest påtagliga fenomen regn, regn och åter regn. Vi hann dock med en del annat förutom att klaga över det kyliga vädret. Men mer om det senare.

Sedan sist vi skrev har det inte hänt så mycket, vilket möjligen förklara tidsavståndet. Första veckan i december blev ganska innehållslös, förutom att Sam hade sin första och andra tentamen. Resultatet har inte ännu publicerats, men det gick troligtvis vägen.

På fredagen den 4 december åt vi på en restaurang som heter Faces, som ligger på restauranggatan Sofyalı Street. Ägaren visade sig var svensk och maten förvånansvärt god. Som vi tidigare har nämnt har vi inte blivit positivt överraskade över den annars så väl omtalade turkiska maten. De serverade för övrigt inte turkiska rätter på Faces, vilket kanske förklarar betyget.

Restaurang och nattklubben Faces.

Under lördagen tog vi metron ut till Bakırköys lördagsmarknad. Det var till en början svårt att ens få någon information om stället men till slut visade det sig att personalen på vår favoritbrunchställe, Mihrimah Sultan, kände till det. Marknaden visade sig vara lika stor som den Stora Bazaaren i gamla stan, men istället täckt med presenningar över bord fyllda med diverse ting, fiskstånd stod bredvid klädstånd och brödhandlare. Spektaklet var verkligen en upplevelse och kändes långt mer genuint än de turistiga bazaarerna med påflugna försäljare. Oss veterligen var vi de ändra västerlänningarna där. Lovisa köpte en top (ibland hittar man H&M-grejer i röran!) och vi hittade även bl.a. färska kryddnejlikor och kardemummakärnor till den kommande Adventsfikan. Senare på kvällen mötte vi upp med Charlotte och tog en drink på franska gatan. Trevligt men lugnt.

"Skoskogen" i Bakırköy Cumartesi Pazar (lördagsmarkad).

Under söndagen var det alltså dags för adventsfika. Vi bjöd ett gäng från olika nationaliteter, (1 svenska, 1 turk och 3 tyskar + oss två) och bjöd dem på Blossas '09-glögg, hemmagjord klassisk glögg och hembakade saffransbullar. Sam var faktiskt delaktig i pysslandet! Alla verkar förvånadsvärt positiva till traditionen och drack och åt till sockernivåerna i blodet slog nya rekord. Vi fick även chans att visa upp vår fantastiska IKEA-julgran som Lovisa pyntade tidigare under veckan.

Julgranen och den STORA brandsläckaren (hur stor är den egentligen?).

Den senaste veckan har Lovisa blivit sjuk och därför stannat hemma och Sam har haft en tredje tentamen. I skrivande stund är Lovisa på bättringsvägen och Sam börjar bli sjuk istället. Under torsdagen var det svenskbesök - Lovisas två äldre systrar Hanna och Helena samt Hannas man Suleyman kom på besök. Helena fick äran att sova på vår bäddsoffa, ä.k. parkbänk model 2000, medan Hanna och Suleyman tog in på Pera Tulip Hotel några hundra meter från lägenheten.

Helgens planer smides sent på tordagskvällen.

Fredagsmorgonen inleddes med en sedvanlig frukost på Mirhrimah Sultan, där en klassisk turkisk frukost åtnjöts. Vi tog sedan dolmuş till Valens (Bozdoğan) akvedukten, som under östromerskt såväl som ottomanskt styre forslade vatten från bergen till palatsen nere vid Marmara sjön.

Sultan-frukost på Mihrimah Sultan.

Valens-akvedukten över Atatürk boulevard.

Planerna var att vi skulle gå från Valens-akvedukten till Süleymaniye-moskén men den visade sig vara stängd för renovering. Moskén är för övrigt stadens största moské och en central byggnad för turkiska troende muslimer.

Flygfoto av Süleymaniye-moskén.

På vägen till moskén hittade vi några spännande affärer som troligtvis fungerade som gross-handlare till affärerna inne in Stora bazaaren.

Suleyman, Hanna och Helena begrundar ett sharon-träd med ovanligt stora frukter mitt ibland bebyggelsen.

Suleyman testa nya träningsvästar i skinn till sitt fotbollslag.

Då moskén var stängd tog vi oss istället in på Süleymaniyes hamam (turkiska bad). Till skillnad från de andra hamamen vi besökt badade män och kvinnor tillsammans. Vi fick alla en rejäl omgång knådning, alla av unga män.

Suleyman, Helena, Lovisa, Sam och Hanna framför Roxelana (mor till Sultan Süleyman den Store).

Efter att vi fått ännu mer muskelvärk tog vi oss per fot till den Stora Bazaaren, där det inhandlades potentiella presenter och en del annat. Hanna och Suleyman fick efter långa förhandlingar tag i en vackert broderad matta från östra Turkiet.

En av de flera hundra gatorna inne i bazaaren.

Hanna, Suleyman, Lovisa, Helena och Sam - alla med det klassiskt påbjudna téet hos matthandlaren.

Hanna och Sleyman tog sig sedan snabbt hem medan Lovisa, Helena och Sam tog in på ett nargile-kafé för att spela tavla (backgammon), dricka varm choklad och röka vattenpipa. Sent på eftermiddagen var vi alla trötta och försökte vila upp oss då vi visste att vi hade en lång natt att vänta.

Kvällen inleddes med drink och middag på restaurang Leb-i Derya. Restaurangen hade utsikt över Bosporen den stora bron, asienkusten av stadsdelarna Üsküdar och Kadiköy samt gamla staden med Topkapi-palatset, Blå moskén och Hagia Sofia som delar av utsikten. Maten var utsökt och amtosfären underbar. Kvällen bjöd senare på ytterligare en vacker utsikt från restaurangen Mikla, på toppen av Marmara Pera Hotel, där vi även tog en drink.

Vi hann även med att gå ut på klubbarna 11:11 och NuPera. Vi mötte där upp med några av Sams kompisar och höll oss vakna långt in på natten. Frukosten dagen efter fick inte bli för tidig.

Sam, Hanna, Helena, Suleyman och Lovisa på Leb-i Derya.

Hanna och Suleyman på Mikla, tydigen stans bästa restaurang.

Club 11:11.

Klockan 10 på lördagsmorgonen tog vi oss ner till Kabataş för att ta båten över till Üsküdar och därifrån ta oss till Beylerbeyi för att äta brunch längs med Bosporen. Frukosten är lite mastigare än den på Mihrimah men kanske också snäppet vassaren. Flickorna tog sig sedan till Osmanbey för att shoppa medan Suleyman och Sam planerade ett mer inhemskt företagande med nargilé-kafén och smågator. För pojkarna blev det istället den tidigare nämnda Bakirköy marknaden. I kontrast till fredagens västerlandsinspirerande nattliv var detta en upplevelse av medel-turkens vardag.

Suleyman och Sam tittar på när turkarna matar måsarna på Bosporen.

Simit-grossisten som levererar till Simit-stånden i Aksaray (varifrån metro går till flygplatsen och Bakirköys lördagsmarknad).

Till slut möttes vi alla ändå vid Tophanes nargile-kaféer innan vi tog en eftermiddagslur för att orka med kvällens upplevelser. Upplevelserna i sig kom att bli ett bord på en gammal turkisk taverna, Sofyali 9. Vi blev alla otroligt mätta och det var knappt att vi orkade med att röra oss hem. Vi hann dock med en snabb drink på 360Istanbul.

Sofyali 9 på Sofyali Street.

360Istanbul.

Tidigt på söndagen flög Helena hem och de två resterande paren åt frukost på Pera Tulip Hotel. Efter att även Suleyman och Hanna också åkt hem förblev söndagen högst sömning för oss två, då Lovisa fortfarande var lite halvsjuk och Sam höll på att bli sjuk. Kvällen avslutades med den en klassisk hemleverans på kinarestaurangen çinBüfe.

Nu är det måndag igen och nästa helg flyger Lovisa hem till Sverige för att fira jul. Onsdagen den 23 flyger Sam hem och båda återvänder sedan söndagen den 27. Ja, vi kommer att fira nyår här nere. Hur ser planerna ut för släkt och vänner i Sverige? Vi har hört planer här i Istanbul på att vi ska hyra en stor båt och spendera tolvslaget ute på Bosporen, men vi får se hur det blir med det.

Vi kanske även ska tillägga att vi har bokat biljetter hem den 19 januari. Tanken är då att Sam skall börja med sitt examensarbete och att Lovisa återigen skall börja arbeta som sjuksköterska. Är det något ni vill vi ska köpa med hem?

Vi ses till jul!

Puss och Kram

Lovisa och Sam

Ephesus och första advent.

İyi akşamlar arkadaşım! (God kväll mina vänner!)

Har varit lite segt på uppdateringsfronten från vår sida, men nu ska vi göra ett försök på en sammanfattning som vad som hänt sen sist.

Förr förra veckan var vi och shoppade i Kadiköy tillsammans med Justus som visade oss några second-hand affärer som var bra. Veckan efter var lugn och på fredagen var vi och såg på den nya filmen i serien om Twilight, New Moon. Grym tycker Lovisa som sträckläste böckerna förra året, ganska bra tyckte Sam. På lördagen var vi på Basaren och köpte lite grejer som man inte ska vara så nyfiken på såhär innan jul. På kvällen var vi ute med med Sam vänner på en club som heter Indigo. På söndagen pluggade Sam medan Lovisa var på ett möte för utlänningar i Istanbul, rätt så trevligt faktiskt.

Sam efter en dags shoppande i Kadiköy

Justus och Lovisa på båten över till den europeiska sidan igen. 

Veckan som gått har spenderats på resande fot. Eftersom det har varit bayramlar (nationell helgdag) här i Turkiet har vi varit lediga från våra respektive skolor. Sams skola var stängd hela veckan på grund av svininfluensa hot och Lovisa tog ledigt en dag för att kunna åka lite tidigare. Så i tisdagsmorse tog vi, tillsammans med tre av Sam vänner i från skolan, båten över Marmarasjön för att komma till Bandırma. En tur på två timmar som tillbringades i en dimma så tjock att man inte såg vattnet nedför båten. Från Bandırma tog vi en buss till Izmir, en stad med fyra miljoner invånare (relativt liten alltså), som ligger i västra Turkiet vid Medelhavet. Där spenderade vi en natt på det äckligaste hotellet vi sett. Lukten sitter fortfarande kvar i näsan. Så fort vi vaknade på onsdag morgon begav vi oss därifrån för att ta bussen vidare till Selçuk. Här delades resegruppen något, Maja följde med oss till Selçuk medan Pär och Rense begav sig till Bodrum.

 På resande fot: Lovisa, Maja, Pär och Rense.

Lovisa på det äckligaste hotellrummet i Izmir.

Tyvärr var kristallkronan, som vanligtvis hänger i taket, inne på reparation. 

 

I Selçuk hittade vi ett mycket trevligt hotell som hette Ürkmez Hotel med en väldigt trevlig ägare, som efter 5 min frågade ifall Sam ville spela forbollmatch med honom på kvälle. Efter att ha checkat in begav vi oss upp i bergen till en liten by, Sirince, för att äta lunch. Medan vi satt i dolumsen och väntade på att den skulle åka träffade vi en mycket intressant kvinna som började prata med oss. Hon kunde mest bara turkiska men vi kunde ha en liten konversation. Det slutade med att hon ville ha Lovisas telefonnummer, något som vi låstades att vi inte förstod, så i stället tog hon lite kort på oss. När hon gick av kastade hon slängkyssar efter oss, vi vet inte riktigt vad hon ville oss egentligen.

Toktanten.

 Dolmusresan upp tog ca 15 min och hade otroligt vacker utsikt med berg, dalar och oändligt mycket manadrinträd med mogna frukter. Vi åt lunch på en restaurang som var otroligt stolta över att de tilldelats ett pris av något slag år 2002. Det stod överallt, på menyen, på underläggen, på våtservetterna m.m. Men maten var god så de kanske var värda det. Vi spenderade några timmar i byn med att titta på en gammal grekisk kyrka och några magra hundar som väckte vårt medlidande (vi letade förgäves efter en slaktare, så vi kunde ge en tik med valpar en biff). 

På kvällen spelade Sam match, tillsammans med hotellägaren Cems lag doktorerna, mot Poliserna. Trots att Sam gjorde två mål förlorade hans lag. Efter det åt vi middag uppe vid Sjusovar grottorna tillsammans med Cem.

Sams nya fotbollsvänner.

 

Middag uppe vid sjusovar grottorna: Cem, Sam och Maja. 

På torsdagen gjorde vi sightseeing runt det historiska Ephesus. Vi började med att besöka Artemis tempel, ett världens sju underverk som byggdes 550 f.Kr. men som förströdes under ett upplopp år 401 e.Kr. Nu kunde man inte se mycket att det gamla templet, endast ruiner. Efter det fortsatte vi till Sjusovar grottorna, där sju män som anklagades för att tro på kristendomen, innan den fått fotfäste i  det romerska riket, murades in när de bad. Männen somnade inne i grottan och vaknade 200 år senare för att se att kristendomen nu var den ledande religonen i landet. Därfter fortsatte turen upp i bergen till templet där Jungfru Maria levde sina sista år och sedan till den grekiska staden Ephesus. En grekisk stad som byggdes 900 f.Kr., med vackra teatrar och bibliotek.

Vi hittade en kompis uppe vid sjusovar grottorna, som är i rakt nedstigande led är släkting till den hund som vaktade sjusovarna. 

Lovisa och Maja vid önskeväggen vid Jungfru Marias kapell. 

Maja och Sam vid biblioteket i Ephesus.

 

Sam vid teatern i Ephesus som kunde ta emot ca 25.000 besökare.

Reklam för Efes, turkiets mest kända öl som kommer ifrån omårdet kring Ephesus.

På fredagen begav vi oss tillbaka till Izmir, och mötte upp med Pär och Rense igen. Maja åkte hem med dem på kvällen och vi stannde en natt till på ett fint hotell precis vid hamnen. Nu är vi tillbaka i Istanbul igen, känns som att komma hem faktiskt. Sam har spendrat dagen med att plugga eftersom han har tenta  på tisdag och torsdag och Lovisa har varit och fikat med Charlotte, en vän från skolan. I dag är det ju första advent och vi funderar på om vi ska skaffa oss en adventsljusstake. Nästa helg ska vi försöka dra i hop ett par kompisar till julbak och glöggdrickande.

Pär, Maja, Lovisa, Sam och Rense vid havet i Izmir.

Hur har ni spenderat er första advent? Har ni någon julstämning hemma i Sverige?



Kram Lovisa och Sam
Läs även andra bloggares åsikter om Istanbul, Izmir, Erasmus, Fest, utbytesstudier, shopping, antik, islams, Turkiet, Atatürk, religion, turism

Sensommarvärme, fest och kulturupplevelser

iyi akşamlar! (god kväll!)

Det är nu söndagskväll och det är fortfarande 23° C ute. Ända sedan Sams familj åkte hem har vädret bara blivit bättre för var dag som gått och det kommer troligtvis att hålla i sig den kommande veckan.

Populära bar, restaurang och caféet Lokal ligger vid Tünel-torget i ena änden av Istiklal-gatan, ett stenkast från Svenska generalkonsulatet.

Under veckan som gått har Lovisa börjat på nivå 2 av turkiska, nu med tre istället för fem dagars studier. Det kommer förhoppningsvis lämna lite tid till annat än grammatik och tempus. Medelåldern i klassen visade sig vara betydligt lägre än den förra och där finns till och med några svenskar som deltar.

Sams skola är än så länge ganska lugn, till skillnad från vad som sades inledningsvis. De flesta kurserna vid universitetet har nu i november s.k. "mid-term exams", alltså "mitten-terminsprov", men Sams kurser har dessa i början av december. Sam studerar förutom turkiska även internationell ekonomi, företagsstrategi och varumärkesstrategi. I många av kurserna är olika typer av grupp-projekt en del av momenten. För att öka den sociokulturella upplevelsen kan man som Sam gjort välja grupper med endast turkiska studenter i. Det har kommit att bli både lärorikt och frustrerande! De flesta turkiska studenter och vänner vi träffar på är väldigt trevliga och sociala. De är alla väldigt stolta när vi visar att vi kan några få fraser på språket.

Onsdagen bjöd på ett spontant besök på Babylon, en live-bar i anslutning till restauranggatan Sofyalı i närheten av vår lägenhet, där en jazz-kvartett med en trumpetare som frontfigur spelade tillsynes improviserad men ändå svängig musik.

Förutom ett sedvanligt besök på Cihangir Yoga, fick Lovisa under torsdagen ett förtäckt erbjudande av en försäljare på den stora basaren att stanna i landet. Mannen i fråga var ytterst vänlig, bjöd på te, ställde frågor om hennes liv och undra om hon verkligen var lycklig med sin pojkvän Sam(!). I några av guide-böckerna står det för övrigt (med viss modifikation) att "turkarna kan vara väldigt charmiga och attraktiva, men kvinnor skall vara försiktiga då tillsynes ärliga försök till giftemål i många fall inte behöver vara mer än ett försök att komma ut ur landet och in i EU."

Nästan lika spontant som onsdagen bjöd fredagen på en mindre hemmafest i lägenheten. Några av Sams kompisar från SU tittade förbi och vi beställde hem asiatisk mat från çin bufe, ett ställe som ofrivilligt har kommit att bli ett av våra favoritställen när vi inte orkar laga mat själva. Runt midnatt tog vi oss ut till Sofyalı-gatan för ytterligare några öl och drinkar och kvällen slutade på någon bar vi i skrivande stund inte minns namnet på - men vi minns i alla fall att där var fint.

Sam, Lovisa, Rense och Justus. Foto av: Marius.

Av någon outgrundlig anledning var vi under hela lördagen otroligt trötta, det var knappt att brunchen på favoritstället Mihrimah Sultan gick ner (för Sam, alltså!). Efter ytterligare några förluster i backgammon, till Sams nackdel, tog vi oss till Cevahir, ett stort shoppingcentrum. Stället har egentligen inget speciellt att erbjuda, förutom mängden butiker och restauranger. Efter lite lyxmat från Bourgeois King och Kentucky Brat Chicken tog vi in på en av biosalongerna och såg "This Is It", om Michael Jackson's repetitioner till hans stora turné-comeback (som ju aldrig blev av pga. hans bortgång). Mycket mer påfrestningar på hjärnan klarade vi inte av och resten av kvällen förblev lugn och stimulansfri.

Idag är det söndag och det har inte hänt mycket förutom att vi hittar ett hotell åt Lovisas storasyster Hanna och hennes man Suleyman, till när de kommer hit i mitten av december. Mellan vår lägenhet och den stora gågatan Istiklal, ett avstånd på högst en kilometer, är det fullt av hotell av olika karaktär. Det anrika Pera Palace har troligtvis varit dragplåstret och därmed varit orsaken till detta hotellkluster.

Istanbuls kommunstyrelse tänker mycket på säkerheten när de bygger 40 cm breda refuger i mitten av gatan.

Veckan som gått har alltså inte varit alltför spännande, men livet flyter på här nere. En sak vi glömde skriva lite längre upp och som är väldigt viktigt att vi får med är att vi köpt en värmefläkt, som förhoppningsvis skall hjälpa vår blöta tvätt att torka snabbare och inte lukta surt som den gjort tidigare. Den kan även möjligtvis dra ner lite på vår gas-räkning som nu för en och en halv månad blev 200 TL (ungefär 1000 SEK).

Lovisa köper majskolv av en gubbe som står på samma ställe varje söndag.

Puss och kram allihop!

Görüşürüz! (vi ses)

/Lovisa och Sam

Päron, regn och republiksjubileum

Iyigünler!
Måndag här och regnet häller ner, precis som det gjort hela helgen. Det har varit lite trist för Sams familj som varit på besök, men vi har gjort vårt bästa för att de skulle bli nöjda ändå; vilket vi tror att de blev.
Men vi börjar där vi slutade sist =).

I måndags var vi ute med Lovisas klasskamrater (50+arna). Först blev vi bjudna på middag på ett mysigt ställe bakom den Blå Moskén för att sen bege oss in i Fatih för att titta på Sufi-dansarna. Detta är män dansande i stora vita klänningar, i något sorts meditationstillstånd. Det var intressant att se, och till på köpet fick vi en entimmes lång predikan, först på arabiska sen på turkiska. Efter en och enhalvtimmes sittande på golvet begav vi oss stela hemåt.

 Sam, Danny, Sharon och Güssepie

På tisdagen var Sam, som var ledig på onsdagen, ute med sina kompisar från skolan. Kom hem vid fyra tiden lite halvlullig med en sönderbränd hand efter en drinklek, och rumlade runt ett tag i lägenheten. Lovisa var inte helt nöjd efter som hon skulle upp tidigt nästa dag och gå till skolan, tog en dag innan hon blev glad igen. Onsdagen var mer eller mindre ointressant, lite backgammon, te drickande och joggande. På torsdagen var vi både lediga på grund av att det var nationaldagen. Lovisa var på yoga på morgonen innan vi båda tog oss an studierna. Vid femtiden hämtades Agneta, Walle och Ida på flygplatsen av Sam och Lars, och kom till lägenheten efter att nästan kört av vägen med en turkiskt körande svensk vid ratten (det skylldes på att turkiska skyltar i många fall är missvisande!). Efter en mysig middag hemma hos Lars och Krisztina trängde vi oss alla in i vår lägenhet för att sova, gick faktiskt förvånansvärt bra att bo fem stycken där.

Walle och Lars

På fredag begav sig Lovisa till skolan och skrev prov, det gick bra och i morgon börjar hon på nivå två. Sam med familj begavs sig till Cemberlitas för att gå på hamam. Det blev även en hel del shoppande på den Stora Basaren innan Lovisa mötte upp och vi alla gick till Omar för att äta lunch. Eftermiddagen spenderades på kryddbasaren och på kvällen var vi ute och åt, innan ungdomarna begav sig en takterass för att dricka lite öl (Ja, Lovisa drack också öl!) och sedan till ett disko för att dansa lite. En mycket bra dag.

Mitt i kommersen dagen efter nationaldagen

Serefe. Lejonmjölken flödar

På lördagen blev det lite sightseeing i Blå Moskén och Hagia Sofia, i ett hällregn som aldrig verkade ta slut. Gummistövlar, regnjackor, regnbyxor, ponchos och paraplyer var vad som gällde för att kunna befinna sig utomhus. Eftermiddagen spenderades på ett nargilecafé med backgammon, vattenpipa och varm choklad. På kvällen var vi alla så frusna och trötta att vi stannade hemma med hemkörd kinamat och filmtittande.

I går var  vi över på den asiatiska sidan och åt brunch innan vi släppte loss besökarna på Istiklal Caddesi för inhandla det sista de inte behövde =). Turkiet är nu befriat från en hel del sjalar, lyktor, skor, t-shirts och  "jättefina" öronmuffar. Walle fick efter mycket letande äntligen tag i en resväska så de kunde få med sig allting hem. På kvällen var vi ute och åt middag på en Italiensk restaurang och sedan tog vi drinkar uppe på 360, en mycket känd takterass här i Istanbul. Tyvärr regnade det så mycket att vi inte riktigt kunde se den omtalade utsikten.

Familjen Wallentin i blåsten på den asiatiska sidan med den stora bron över Bosporen i bakgrunden.

Livet är tufft ute på sjön, om man är utan mössa.

I dag åkte familjen Wallentin hem och vi som blev kvar återgår till vardagen. Lovisa har varit och tagit prover på det Amerikanska sjukhuset och Sam pluggar. Sam har även varit och hämtat sitt uppehållstillstånd så nu är han här lagligt, det bara Lovisa som ännu lever laglös =).

Hörs snart igen.

Puss och kram Lovisa och Sam

Söndagsstudier på danscafé

Merhaba!

I dag är det söndag och vi har varit över på den asiatiska sidan och ätit frukost längs Bosporen med en turkisk vän som bor där, satte av lite väl tidigt i morse då vi missat att det var omställning till vintertid i dag. Nu sitter vi på ett café i Cihangir för att studera lite och samtidigt utnyttja  deras Internet (i princip alla seriösa kaféer erbjuder trådlös uppkoppling kostnadsfritt). Ett kafé vi trodde skulle vara lugnt och stilla men som visade sig även husera en slags dansskola. Bredvid oss pågår i skrivande stunde en dansklass för pardans. Bra träning för koncentrationsförmågan =).

Sedan vi skrev sist har vi haft besök av Lovisas syster Lydia. Vi mötte henne på flygplatsen i söndags och lämnade henne där igen i torsdags. Det har varit jätte roligt att träffa henne igen, det var ett tag sedan, då hon var i USA när vi åkte hit. Hon fick tyvärr stundtals underhålla sig själv då vi båda gått i skolan. Visserligen bara på förmiddagar för Lovisa, men det verkade vara okej ändå, hon tyckte att Starbucks var ett trevligt ställe att hänga på. På eftermiddagarna fick hon se lite annat av Istanbul. Vi besökte Hamami (turkiskt bad), basaren, Blå Moskén, Asiensidan, Topkapi palatset och vattenpip-kaféerna. Lovisa fick även tillfälle att klå henne i Backgammon. Plus att hon fick se den postitiva sidan av turkarna när de försöker lura turister. På väg till flygplatsen i torsdags träffade vi på en taxichaufför som tog oss ut på en 20 min lång åktur som egentligen skulle ta ca 7 min, trots våra högljudda protester från baksätet. Lite obehagligt faktiskt då han totalt ignorerade oss när vi sa att han skulle stanna och släppa av oss. Till slut stannade han, inte där han skulle släppa av oss utan någon annanstans, och tyckte vi var oschyssta som inte ville betala det som stod på taxametern. Otroligt frusterande!!

Lydia i Blå Moskén.

Lydia och kryddturken inne på Kryddbasaren.

På båten över till Asien-sidan hade Lovisa och Lydia sin roligaste stund på mycket länge. Följ den här länken för att ta reda på varför!

Flickorna fick klara sig själva med taxichaufförer och tidpassning medan Sam som vanligt var på asiatiska sidan. Skolarbetena har visat sig gå väldigt bra, bl.a. en presentation under torsdagen för ett av de många projekt i kurserna. Under torsdagseftermiddag tog sig Sam till utrikesministeriet för att ordna uppehållstillstånd, som dels är ett krav för att få stanna i landet mer än tre månader och dels ett lagstadgat krav för att överhuvudtaget få studera på ett universitet i landet. Likt tidigare byråkratiska problem vi har berättat om var detta av en ännu högre nivå. För det första, För att boka tid måste man logga in på en webbsida precis efter midnatt, då systemet nollställs. Varje dag har endast ett visst antal platser som kan fördelas på ivriga immigranter över flera dagar och tider. För det andra, även om man som student lyckas få en tid på morgonen, blir man inte behandlar förrän efter klockan fem. Detta system har nu endast tillämpats som en extralösning från och med oktober månad då det tycks vara många studenter som kommer till landet. När man sedan får en kölapp, kan man räkna med att stå i kö minst två timmar (Sam var där totalt 6 timmar, trots att han visste att "klockan-fem-regel-tillägget" nu existerade). Två gånger registreras man manuellt när man väl är där; och det behövs två kopior av foto-, inträdesstämpel- och visa-sidorna av passet, 6 passfoton, rekommendationsbrev från universitetet och även de uppgiften man skrivit in vid ansökningstillfället. Denna tillsynes ointressanta anekdot säger egentligen en hel del om hur samhället är uppbyggt. Det finns alltid någon som ska dubbelkolla, vilket ju kostar pengar, och gör att (tanke)-processen i många avseende går väldigt långsamt och därmed kan verka hämmande - på flera nivåer - och som i någon avlägsen tanke kan induceras till att omfatta hela samhällsstrukturen! :-)

I fredags var vi ute och träffade Sams vänner från skolan och gick på ett Erasmus-party (Erasmus är det samlade uttrycket för utbytesstudenter men inbegriper i praktiken endast studenter inom EU). I går var det jättefint väder och vi begav oss ut i solen för att spela backgammon på ett kafé och ligga i solen och läsa i en park, så härligt.

Lovisa i Macka-parken, en oas mitt i bland hotell, skyskrapor och bostadsområden.

Nyköpta böcker...

 Istiklal-gatan en lördagseftermiddag.

På torsdag kommer Sams föräldrar och syster hit och på fredag har Lovisa examen för nivå 1 i sin turkiska kurs, så den här veckan blir det plugg för hela slanten.

Puss och Kram Lovisa och Sam.