Första intrycket

Efter en helg med åka-till-turkietfest har vi nu landat i Istanbul. Redan på flygplatsen kände vi oss som vilsna får. Vilket snabb tas till vara på av snygga män i mörka kostymer: "Hello my friend, are you looking for taxi?". Vi betalade en fin slant och utan biljett eller kvitto blev vi ivägslussade till en liten bil längs bort på parkeringen. Efter 30 minuter, genom vidsträckta bostadsområden, med en knagglig konversation på engelska kom vi fram till vårt hotell. Vilket enligt nytillkommen information tydligen ligger på en horgata, men än så länge har vi inte sett något som kan styrka det. Hotellet är nybyggt och fräscht.

Hotell Polatdemir, inklämt mellan husen.

Stan är stor, med mycket nya intryck. I går kväll möte vi upp några vänner som varit här över helgen, de tog med oss ut och åt, vilket var tur annars hade vi nog suttit apatiska på hotellrummet. Folk på gatan är mycket hjälpsamma och trevliga. Vi mötte en man på restaurangen igår som kom med mycket tips och råd om hur vi skulle börja vår tid här i Istanbul. Vi kanske tror att han bara är trevlig men mycket handlar om affärer, han får "commission" (provision) för allt han kan "lura i oss/rekommendera" att vi ska göra. Vi berättade att vi kanske skulle jobba lite som reseguider och genast tyckte han att vi skulle boka ett möte med restaurangchefen för att prata om att vi skulle få provision om vi tog våra resegrupper till restaurangen.

         På restaurang Omar med vår nya "kompis" Ercan och vår andra nya kompis Sebastian.

På vägen hem vid halv tolv kryllade gatorna fortfarande av liv, ungar sprang runt och försökte sälja saker och affärerna var i full gång. Notera att detta även var söndagkväll och att det fortfarande är Ramadan.

I dag började vi med att besöka ett Hamami från 1564, mer känt som turkiskt bad.  Här är det separata inrättningar för kvinnor och män. Man kan välja mellan att bara bada och vistas i de varma ångrummen eller ta scrub och massage. Dessa utförs av bastanta kvinnor och män som bestämt visar hur och var man ska ligga och när. Badet består av ett stort rum med en stor varm stenplatta i mitten där man lägger sig för att får sin tvagning och massage. Efteråt är man lite lagom skakis, visa fick ledas ut med hjälp av massörerna.

Eftermiddagen spenderades längs med Marmara sjön. Utsikten av fantastisk. Fiskebåtarna körde ut och in i hamnen och barnen badade bredvid. På andra sidan vattnet kunde vi se den asiatiska sidan med berg och hus och åter hus. Och vi kunde bara ana hur långt det var till Sams skola.

Fiskebåt-flottan ser nästan ut som en armada, observera att detta bara är en liten del som syns.

Allt i stan är komprimerat och stapplat på höjden. Alla hus ser ut som stående kortlekar sedda från sidan.  Utrymmet används till max, matstånden står mitt i trafikkorsningarna! Trafiken är helt galen och man använder tutan oftare än man blinkar. Det finns övergångställen men de verkar man inte bry sig så mycket om och trottoarkanterna är ca 30 cm höga, kanske inte är barnvänligt trots allt, Viktoria får väl lov att stanna hemma.

Trafikkaos lätt avvärjt med infällda bakspeglar.

På eftermiddagen sa vi hej då till våra svenska vänner som mer eller mindre har lovat att de ska komma tillbaka snart igen. Sedan satte vi oss i en Dolmus, minibuss som plockar upp folk och kör bestämda sträckor för 7,5 kr, och åkte in till Taksim där vi bestämt träff med en man som skulle visa oss en lägenhet han hyrde ut. Lägenheten visade sig vara hur fin som helst med nylagt trägolv och nymålade väggar. Inredning från Ikea så vi kände oss hemma på en gång. Hyran var lite dyrare än vi väntat oss så vi ska kolla runt lite men vi kommer troligtvis inte hitta en sådan här fin lägenhet igen, vi får se. Efteråt satte vi oss på en restaurang i närheten och åt middag. Blev serverade av någon som skulle kunna vara Suleymans bror, han kände till Hammarby som han var med och tippade på över internet. Vi visade bilder och tillochmed mannen i fråga tyckte att det var likt.

Suleyman?

Nu är vi tillbaka på hotellet och vilar våra trötta huvuden och ben. Tar på en att uppleva mycket nytt på en gång. Men vi tycker att det känns mycket bra och det ska bli roligt att tillbringa en längre tid i detta gytter för att kanske kunna få en uppfattning om hur stan egentligen funkar.

 Dags att slappa lite framför en box med Sopranos. Hörs snart igen.

Puss och Kram

Sam och Lovisa