Söndagsstudier på danscafé

Merhaba!

I dag är det söndag och vi har varit över på den asiatiska sidan och ätit frukost längs Bosporen med en turkisk vän som bor där, satte av lite väl tidigt i morse då vi missat att det var omställning till vintertid i dag. Nu sitter vi på ett café i Cihangir för att studera lite och samtidigt utnyttja  deras Internet (i princip alla seriösa kaféer erbjuder trådlös uppkoppling kostnadsfritt). Ett kafé vi trodde skulle vara lugnt och stilla men som visade sig även husera en slags dansskola. Bredvid oss pågår i skrivande stunde en dansklass för pardans. Bra träning för koncentrationsförmågan =).

Sedan vi skrev sist har vi haft besök av Lovisas syster Lydia. Vi mötte henne på flygplatsen i söndags och lämnade henne där igen i torsdags. Det har varit jätte roligt att träffa henne igen, det var ett tag sedan, då hon var i USA när vi åkte hit. Hon fick tyvärr stundtals underhålla sig själv då vi båda gått i skolan. Visserligen bara på förmiddagar för Lovisa, men det verkade vara okej ändå, hon tyckte att Starbucks var ett trevligt ställe att hänga på. På eftermiddagarna fick hon se lite annat av Istanbul. Vi besökte Hamami (turkiskt bad), basaren, Blå Moskén, Asiensidan, Topkapi palatset och vattenpip-kaféerna. Lovisa fick även tillfälle att klå henne i Backgammon. Plus att hon fick se den postitiva sidan av turkarna när de försöker lura turister. På väg till flygplatsen i torsdags träffade vi på en taxichaufför som tog oss ut på en 20 min lång åktur som egentligen skulle ta ca 7 min, trots våra högljudda protester från baksätet. Lite obehagligt faktiskt då han totalt ignorerade oss när vi sa att han skulle stanna och släppa av oss. Till slut stannade han, inte där han skulle släppa av oss utan någon annanstans, och tyckte vi var oschyssta som inte ville betala det som stod på taxametern. Otroligt frusterande!!

Lydia i Blå Moskén.

Lydia och kryddturken inne på Kryddbasaren.

På båten över till Asien-sidan hade Lovisa och Lydia sin roligaste stund på mycket länge. Följ den här länken för att ta reda på varför!

Flickorna fick klara sig själva med taxichaufförer och tidpassning medan Sam som vanligt var på asiatiska sidan. Skolarbetena har visat sig gå väldigt bra, bl.a. en presentation under torsdagen för ett av de många projekt i kurserna. Under torsdagseftermiddag tog sig Sam till utrikesministeriet för att ordna uppehållstillstånd, som dels är ett krav för att få stanna i landet mer än tre månader och dels ett lagstadgat krav för att överhuvudtaget få studera på ett universitet i landet. Likt tidigare byråkratiska problem vi har berättat om var detta av en ännu högre nivå. För det första, För att boka tid måste man logga in på en webbsida precis efter midnatt, då systemet nollställs. Varje dag har endast ett visst antal platser som kan fördelas på ivriga immigranter över flera dagar och tider. För det andra, även om man som student lyckas få en tid på morgonen, blir man inte behandlar förrän efter klockan fem. Detta system har nu endast tillämpats som en extralösning från och med oktober månad då det tycks vara många studenter som kommer till landet. När man sedan får en kölapp, kan man räkna med att stå i kö minst två timmar (Sam var där totalt 6 timmar, trots att han visste att "klockan-fem-regel-tillägget" nu existerade). Två gånger registreras man manuellt när man väl är där; och det behövs två kopior av foto-, inträdesstämpel- och visa-sidorna av passet, 6 passfoton, rekommendationsbrev från universitetet och även de uppgiften man skrivit in vid ansökningstillfället. Denna tillsynes ointressanta anekdot säger egentligen en hel del om hur samhället är uppbyggt. Det finns alltid någon som ska dubbelkolla, vilket ju kostar pengar, och gör att (tanke)-processen i många avseende går väldigt långsamt och därmed kan verka hämmande - på flera nivåer - och som i någon avlägsen tanke kan induceras till att omfatta hela samhällsstrukturen! :-)

I fredags var vi ute och träffade Sams vänner från skolan och gick på ett Erasmus-party (Erasmus är det samlade uttrycket för utbytesstudenter men inbegriper i praktiken endast studenter inom EU). I går var det jättefint väder och vi begav oss ut i solen för att spela backgammon på ett kafé och ligga i solen och läsa i en park, så härligt.

Lovisa i Macka-parken, en oas mitt i bland hotell, skyskrapor och bostadsområden.

Nyköpta böcker...

 Istiklal-gatan en lördagseftermiddag.

På torsdag kommer Sams föräldrar och syster hit och på fredag har Lovisa examen för nivå 1 i sin turkiska kurs, så den här veckan blir det plugg för hela slanten.

Puss och Kram Lovisa och Sam.

Skolstart, kravaller och svenskbesök

Iyi günlar! (goddag!)

Sedan förra inlägget har det hänt en hel del här i Istanbul. Det är fortfarande väldigt varmt, ca 25° C, och molnen håller sig borta. Den kommande veckan spås dock något sämre väder.

Förra helgen var vi hemma hos Lars, en familjevän till Sams familj. Med fru och barn bor han i en välmående förort norr om staden. Vi spenderade hela dagen hemma i deras fyraplansvilla och åt mat, bokstavligen! Det var jätte trevligt och vi var mätta i två dagar efteråt.

På måndagen registrerade Lovisa sig på språkskolan där hon skall studera turkiska och eftermiddagen spenderade vi på ett Backgammon café och filade på våra speltekniker. Tisdagen, däremot, blev mycket mer spännande. Det var möte för IMF (internationella valuta fonden) i stan förra veckan och demonstrationerna gick i ett. Under förmiddagen vid Lovisas skola gick demonstranterna förbi precis utanför på gatan. Det blev tumult, pistolskotten ljöd och tårgasen användes flitigt, vilket hon nu är medveten om att det bränner rätt ordentligt i näsan. På vägen hem gick hon i demonstranternas fotspår och det var ingen vacker syn, nästan varenda fönster var krossat, det var klotter överallt och kioskerna låg välta längs gatan. Uppe på den stora gågatan Istiklal hann hon ikapp demonstranterna och fick då springa upp på smågatorna och möttes där av människor med stora stenar i händerna och poliserna kom efter med batongerna i högsta hugg. Lovisa kom som tur var hem efter oskadd att ha snirklat runt på bakgatorna med helikoptern cirkulerande ovanför och tårgas i ögonen. Dimman låg sedan kvar i flera timmar efter och folk höll kläder eller servetter för munnen när de gick och shoppade på stan.

Sabanci University

Istiklal street på morgonen innan kommersen drar igång.

Sam går i skolan endast tis, ons och tors. Dessvärre blir det väldigt sena dagar (på onsdagar slutar han 18.30!). Under tisdagen begav vi oss till Nisantasi, ett flott och populärt område norr om Taksim. Vi hade fått tips om en affär som sålde kopior av nya filmer, i området där Gucci- och MaxMara-affärer hör till vanligheten. Hur som helst lyckades vi (sam) slarva bort filmerna på tunnelbanan. Under tisdagen var även ägaren Serhan och hälsade på, tillsammans med två tekniker för att lösa vårt problem med duschkabinen. En silikon-tätning hade inte torket ordentligt så dessa två proffs, som troligtvis var Serhans grannar eller arbetskompisar, skulle lösa alltihop. I skrivande stund har silikonet inte torket helt och hållet trots att vi väntade med att använda duschen.

Under småtimmarna mellan onsdagen och torsdagen kom Lovisas storasyster Sofia och hennes pojkvän Kristian. Vi tyckte att det skulle bli väldigt roligt att få visa dem runt i vår nya hemstad. Båda vi två hade skola under dagen så de nyanlända gästerna fick underhålla sig själva bäst de kunde. Lovisa anslöt till dem senare för att besöka gamla staden, med bl.a. Hagia Sofia och det kejserliga Topkapi-palatset som sevärdheter. Sent på kvällen kom Sam till en restaurang vid fiskkvarteret under Galata-bron där de tre satt och vi fyra tog oss snabbt hem för att beställa Kina-mat.

Sam var som nämnt ledig under fredagar och det var hans tur att underhålla gästerna. Första anhalt var stans största moské, Süleimaniye, och dess turkiska bad (som generellt kallas för hamami). Det turkiska badet kändes mindre exotisk och vi bestämde oss för att besöka ett annat hamami, Cagayoglu. Taxichauffören som skulle ta oss dit insåg att det endast var några hundra meters avstånd och var inte blyg för att ta några kilometers omväg (det kostade oss bara 40 kr).

De tre turkbadarna fick varsin rejäl behandling, bestående av massage och skrubbning. Svenskarna tyckte verkligen det var en upplevelse, uppfriskande och utmattande på samma gång. 

Sam och Kristian nyskrubbade på Cagayoglu hamami.

Senare på Fredagen mötte Lovisa upp för att ta med Sofia på en shoppingtur i Nishantashi. Sam tog istället med Kristian till Cihangir, det extremt sluttande område mellan Taksim och Bosporen som ofta jämförs med SoHo i London och New York.

Lovisa på Vogue.

Drinkdags =)

På kvällen blev det finmiddag (Sofia och Kristian bjöd ju) och drinkar på diverse terassbarer. Vi hamnade till slut på en fest för utbytesstudenter, femte våningen i ett höghus, inga lampor i trapphuset och inga nödutgångar... vad tycker våra föräldrar om detta? Men det blev en bra kväll.

Lördagen spenderades i gamla stan. Vi var bland annat nere i Basilika cisternen, en enorm vattenansamling sedan bysanstiden. Vi tittade även in på restarangen Omar, där vi sedan första Istanbul-dagen varit erbjudna att få provision om vi tar dit turister från vårt ännu inte påbörjade guide-jobb.

Lovisa och Sofia på Omar, med Hagia Sofia i bakgrunden.

Kristian på Omar, med Blå moskén i bakgrunden.

Basilika-cisternen, mitt under stadsbebyggelsen.

Efter allt turistande under lördagen blev kvällen desto lugnare. Vi tog oss ner på Sofyali street, inte långt från vår lägenhet. Sent på kvällen hann vi även ta en titt på ett live-band som spelade på en av stadens hundratusen terassbarer (igen!).

På söndagen åt vi brunch på ett mycket fint ställe som faktiskt serverade skinka! Mycket mer hanns inte med innan Sofia och Kristian begav sig tillbaka till Sverige. Nu är det onsdag igen och allt rullar på som vanligt - vi går i skola, pluggar, äter och sover. Lovisa har hittat ett ställe där hon kan träna yoga på. Sam tränar inte. På söndag får vi besök igen - av en (tre-veckors)-amerikanska. Vi hoppas att vi will recognize henne when vi träffar henne.

På återsurfande.

Puss och kram, 

Lovisa & Sam in Istanbul

Bosporen och Asien

I dag är det min, Lovisas, tur att skriva i bloggen, vi skriver varannan gång annars skulle varje inlägg ta fyra timmar att skriva =). I dag är det lördag och jag har varit tillbaka i Istanbul i nästan en vecka. Landade i söndags vid lunch och Sam väntade på mig på flygplatsen. Den här gången tog vi bussen in som bara kostade 12 TL, lite skillnad från förra gången då det kostade 80 TL, men vi bortförklarar oss med att vi var nykomna till staden. Men vi är stolta över att vi bara blir lurade en gång, sen har vi lärt oss läxan. Än är det många saker som vi ska bli lurade på innan vi lärt oss allt.

På måndagen åkte Sam till skolan och jag skulle ta mig an Istanbul på egen hand. Gick bättre än förväntat. När jag och Sam har varit ute har alla bara koncentrerat sig på Sam och sett mig som en ointressant bihang, eller så har de stirrat ner mig som om jag vore en cirkusattraktion. Men nu blev jag mött med respekt och folk var mycket trevligare än vad jag hade trott. Kändes skönt. Var nere på Basaren och köpte en filt, och som Suleyman försökte lära mig när jag var hemma, försökte jag pruta allt jag kunde. Gick ganska bra =). Sam kom hem vid tre efter att lyckats välja kurser och fått ihop ett schema. Går bara i skolan tisdagar och torsdagar men har då ganska långa dagar. Blev tyvärr ingen kurs i turkiska för honom då hans schema inte gick i hop med det, han tycker det är lite trist. Men jag tänkte att jag har privatlektioner med honom sen när jag börjat skolan, eller...

På tisdagen när Sam åkt till skolan begav jag mig bort till Besiktas för att se mig omkring. Var underbart väder och jag träffade jätte trevliga människor. några som ville ta kort med mig, kände mig lite som en kändis, och några som för 25 år sedan hade varit i Jönköping och blev helt till sig när jag sa att jag var från Sverige. har även besökt både det tyska och amerikanska sjukhuset för att undersöka om provtagning är möjligt här så jag slipper åka hem om fyra veckor. Verkar inte vara några problem, och sjukhusen ser riktigt fina ut. Entréerna ser ut som stora hotellingångar och lokarna är fräscha och luftiga. Om man bara såg till hur det ser ut här skulle jag gärna kunna jobba på ett sjukhus här.

På onsdagen var Sam ledig och vi tog båten över till den asiatiska sidan. Hade ingen riktig plan när vi kom dit så vi gick runt och letade efter något att titta på, det slutade med att vi hamnade på Florence Nightingale sjukhus i stället för museum. Liten kommunikationsmiss med en taxichaufför. Men vi hittade ett mysigt café som vi drack te på och sen gick vi längs vattnet på en jättefin strandpromenad. Finns nästan ingen sådan på den europeiska sidan, är mycket begränsad tillgång till vattnet då det upptas av palats eller hamnar. Den asiatiska sidan hade verkligen tillgång till vattnet på ett helt annat sätt. På hela den långa strandpromenaden fanns det bara tillgång till en bänk. Fanns tecken på att det funnit flera bänkar men att dessa har tagits bort. Vi tror att vi nästa gång vi går på basaren kommer komma till ett distikt med bara parkbänkar från asien. Fanns även, som vi sett på en del andra ställen också, något som ska likna ett gym. Ser ganska kul ut. Har bara en gång sett en gubbe som satt och armcyklade vid en apparat en gång, så används nog inte så mycket.

                                                       

  

 I torsdags befanns sig Sam i skolan hela dagen och jag på en bänk i Taksimparken, läsande i solen. På kvällen gjorde vi ett försök att gå på bio. Vi skulle se Inglorious Bastards. Visade sig att det mest talades tyska och franska i den filmen och med turkisk text till det kände vi att vi inte riktigt hängde med på allt. Gick efter halva filmen eftersom den verkade väldigt bra och det kändes lite som att vi förlorade paängen med att inte förstå vad som sas. Vi får nog ge den en chans till är det finns tillgång till engelsk text.

I går hade vi planerat att vi skulle åka ut till Prinsöarna för att sola och bada. Sega som vi är missade vi båten som skulle ta oss ut så istället tillbringade vi dagen på ett café spelande backgammon och rökande vattenpipa. Sam besökte även en barberare som gav honom en omgång med rakkniven. Len som en babystjärt kom han ut därifrån efter att smörjts och pudrats med både det ena och det andra. På kvällen träffade vi några av Sam vänner i från skolan och tog en drink. Utbudet av restauranger och barer är enormt. Alla gator kantas av dem och varje ställe är flera våningar högt, oftast med en terrass på taket. Finns en gata som är granne med oss som har en hel del fina ställen. Kommer nog vara där vi kommer vara när utgång planeras nästa gång.

I dag har vi befunnit oss på Bosporen-kryssning och fått se lite andra delar av Istanbul. Vet inte hur många gånger man ska säga det, men staden är verkligen gigantsik och tar aldrig slut!

I kväll ska vi bara ta det lugnt och i morgon ska vi på grillunch hos Sams familjevän Lars. Hade velat lägga ut lite fler bilder här men internet tillåter inte det. Även Starbucks verkar ha sina gränser.

Hörs snart. Kram Lovisa och Sam.