Iyi günlar! (goddag!)
Sedan förra inlägget har det hänt en hel del här i Istanbul. Det är fortfarande väldigt varmt, ca 25° C, och molnen håller sig borta. Den kommande veckan spås dock något sämre väder.
Förra helgen var vi hemma hos Lars, en familjevän till Sams familj. Med fru och barn bor han i en välmående förort norr om staden. Vi spenderade hela dagen hemma i deras fyraplansvilla och åt mat, bokstavligen! Det var jätte trevligt och vi var mätta i två dagar efteråt.
På måndagen registrerade Lovisa sig på språkskolan där hon skall studera turkiska och eftermiddagen spenderade vi på ett Backgammon café och filade på våra speltekniker. Tisdagen, däremot, blev mycket mer spännande. Det var möte för IMF (internationella valuta fonden) i stan förra veckan och demonstrationerna gick i ett. Under förmiddagen vid Lovisas skola gick demonstranterna förbi precis utanför på gatan. Det blev tumult, pistolskotten ljöd och tårgasen användes flitigt, vilket hon nu är medveten om att det bränner rätt ordentligt i näsan. På vägen hem gick hon i demonstranternas fotspår och det var ingen vacker syn, nästan varenda fönster var krossat, det var klotter överallt och kioskerna låg välta längs gatan. Uppe på den stora gågatan Istiklal hann hon ikapp demonstranterna och fick då springa upp på smågatorna och möttes där av människor med stora stenar i händerna och poliserna kom efter med batongerna i högsta hugg. Lovisa kom som tur var hem efter oskadd att ha snirklat runt på bakgatorna med helikoptern cirkulerande ovanför och tårgas i ögonen. Dimman låg sedan kvar i flera timmar efter och folk höll kläder eller servetter för munnen när de gick och shoppade på stan.
Förra helgen var vi hemma hos Lars, en familjevän till Sams familj. Med fru och barn bor han i en välmående förort norr om staden. Vi spenderade hela dagen hemma i deras fyraplansvilla och åt mat, bokstavligen! Det var jätte trevligt och vi var mätta i två dagar efteråt.
På måndagen registrerade Lovisa sig på språkskolan där hon skall studera turkiska och eftermiddagen spenderade vi på ett Backgammon café och filade på våra speltekniker. Tisdagen, däremot, blev mycket mer spännande. Det var möte för IMF (internationella valuta fonden) i stan förra veckan och demonstrationerna gick i ett. Under förmiddagen vid Lovisas skola gick demonstranterna förbi precis utanför på gatan. Det blev tumult, pistolskotten ljöd och tårgasen användes flitigt, vilket hon nu är medveten om att det bränner rätt ordentligt i näsan. På vägen hem gick hon i demonstranternas fotspår och det var ingen vacker syn, nästan varenda fönster var krossat, det var klotter överallt och kioskerna låg välta längs gatan. Uppe på den stora gågatan Istiklal hann hon ikapp demonstranterna och fick då springa upp på smågatorna och möttes där av människor med stora stenar i händerna och poliserna kom efter med batongerna i högsta hugg. Lovisa kom som tur var hem efter oskadd att ha snirklat runt på bakgatorna med helikoptern cirkulerande ovanför och tårgas i ögonen. Dimman låg sedan kvar i flera timmar efter och folk höll kläder eller servetter för munnen när de gick och shoppade på stan.
Sabanci University
Istiklal street på morgonen innan kommersen drar igång.
Under småtimmarna mellan onsdagen och torsdagen kom Lovisas storasyster Sofia och hennes pojkvän Kristian. Vi tyckte att det skulle bli väldigt roligt att få visa dem runt i vår nya hemstad. Båda vi två hade skola under dagen så de nyanlända gästerna fick underhålla sig själva bäst de kunde. Lovisa anslöt till dem senare för att besöka gamla staden, med bl.a. Hagia Sofia och det kejserliga Topkapi-palatset som sevärdheter. Sent på kvällen kom Sam till en restaurang vid fiskkvarteret under Galata-bron där de tre satt och vi fyra tog oss snabbt hem för att beställa Kina-mat.
Sam var som nämnt ledig under fredagar och det var hans tur att underhålla gästerna. Första anhalt var stans största moské, Süleimaniye, och dess turkiska bad (som generellt kallas för hamami). Det turkiska badet kändes mindre exotisk och vi bestämde oss för att besöka ett annat hamami, Cagayoglu. Taxichauffören som skulle ta oss dit insåg att det endast var några hundra meters avstånd och var inte blyg för att ta några kilometers omväg (det kostade oss bara 40 kr).
De tre turkbadarna fick varsin rejäl behandling, bestående av massage och skrubbning. Svenskarna tyckte verkligen det var en upplevelse, uppfriskande och utmattande på samma gång.
Sam och Kristian nyskrubbade på Cagayoglu hamami.
Senare på Fredagen mötte Lovisa upp för att ta med Sofia på en shoppingtur i Nishantashi. Sam tog istället med Kristian till Cihangir, det extremt sluttande område mellan Taksim och Bosporen som ofta jämförs med SoHo i London och New York.
Lovisa på Vogue.
Drinkdags =)
På kvällen blev det finmiddag (Sofia och Kristian bjöd ju) och drinkar på diverse terassbarer. Vi hamnade till slut på en fest för utbytesstudenter, femte våningen i ett höghus, inga lampor i trapphuset och inga nödutgångar... vad tycker våra föräldrar om detta? Men det blev en bra kväll.
Lördagen spenderades i gamla stan. Vi var bland annat nere i Basilika cisternen, en enorm vattenansamling sedan bysanstiden. Vi tittade även in på restarangen Omar, där vi sedan första Istanbul-dagen varit erbjudna att få provision om vi tar dit turister från vårt ännu inte påbörjade guide-jobb.
Lovisa och Sofia på Omar, med Hagia Sofia i bakgrunden.
Kristian på Omar, med Blå moskén i bakgrunden.
Basilika-cisternen, mitt under stadsbebyggelsen.
Efter allt turistande under lördagen blev kvällen desto lugnare. Vi tog oss ner på Sofyali street, inte långt från vår lägenhet. Sent på kvällen hann vi även ta en titt på ett live-band som spelade på en av stadens hundratusen terassbarer (igen!).
På söndagen åt vi brunch på ett mycket fint ställe som faktiskt serverade skinka! Mycket mer hanns inte med innan Sofia och Kristian begav sig tillbaka till Sverige. Nu är det onsdag igen och allt rullar på som vanligt - vi går i skola, pluggar, äter och sover. Lovisa har hittat ett ställe där hon kan träna yoga på. Sam tränar inte. På söndag får vi besök igen - av en (tre-veckors)-amerikanska. Vi hoppas att vi will recognize henne when vi träffar henne.
På återsurfande.
Puss och kram,
Lovisa & Sam in Istanbul

Hej Lovisa o Sam.
SvaraRaderaLäser Era uppleveelser med spänning.Det är lika
intresant varje gång.Var rädda om er. Ha det så bra. Kramar Sams Mormor å Morfar