Sensommarvärme, fest och kulturupplevelser

iyi akşamlar! (god kväll!)

Det är nu söndagskväll och det är fortfarande 23° C ute. Ända sedan Sams familj åkte hem har vädret bara blivit bättre för var dag som gått och det kommer troligtvis att hålla i sig den kommande veckan.

Populära bar, restaurang och caféet Lokal ligger vid Tünel-torget i ena änden av Istiklal-gatan, ett stenkast från Svenska generalkonsulatet.

Under veckan som gått har Lovisa börjat på nivå 2 av turkiska, nu med tre istället för fem dagars studier. Det kommer förhoppningsvis lämna lite tid till annat än grammatik och tempus. Medelåldern i klassen visade sig vara betydligt lägre än den förra och där finns till och med några svenskar som deltar.

Sams skola är än så länge ganska lugn, till skillnad från vad som sades inledningsvis. De flesta kurserna vid universitetet har nu i november s.k. "mid-term exams", alltså "mitten-terminsprov", men Sams kurser har dessa i början av december. Sam studerar förutom turkiska även internationell ekonomi, företagsstrategi och varumärkesstrategi. I många av kurserna är olika typer av grupp-projekt en del av momenten. För att öka den sociokulturella upplevelsen kan man som Sam gjort välja grupper med endast turkiska studenter i. Det har kommit att bli både lärorikt och frustrerande! De flesta turkiska studenter och vänner vi träffar på är väldigt trevliga och sociala. De är alla väldigt stolta när vi visar att vi kan några få fraser på språket.

Onsdagen bjöd på ett spontant besök på Babylon, en live-bar i anslutning till restauranggatan Sofyalı i närheten av vår lägenhet, där en jazz-kvartett med en trumpetare som frontfigur spelade tillsynes improviserad men ändå svängig musik.

Förutom ett sedvanligt besök på Cihangir Yoga, fick Lovisa under torsdagen ett förtäckt erbjudande av en försäljare på den stora basaren att stanna i landet. Mannen i fråga var ytterst vänlig, bjöd på te, ställde frågor om hennes liv och undra om hon verkligen var lycklig med sin pojkvän Sam(!). I några av guide-böckerna står det för övrigt (med viss modifikation) att "turkarna kan vara väldigt charmiga och attraktiva, men kvinnor skall vara försiktiga då tillsynes ärliga försök till giftemål i många fall inte behöver vara mer än ett försök att komma ut ur landet och in i EU."

Nästan lika spontant som onsdagen bjöd fredagen på en mindre hemmafest i lägenheten. Några av Sams kompisar från SU tittade förbi och vi beställde hem asiatisk mat från çin bufe, ett ställe som ofrivilligt har kommit att bli ett av våra favoritställen när vi inte orkar laga mat själva. Runt midnatt tog vi oss ut till Sofyalı-gatan för ytterligare några öl och drinkar och kvällen slutade på någon bar vi i skrivande stund inte minns namnet på - men vi minns i alla fall att där var fint.

Sam, Lovisa, Rense och Justus. Foto av: Marius.

Av någon outgrundlig anledning var vi under hela lördagen otroligt trötta, det var knappt att brunchen på favoritstället Mihrimah Sultan gick ner (för Sam, alltså!). Efter ytterligare några förluster i backgammon, till Sams nackdel, tog vi oss till Cevahir, ett stort shoppingcentrum. Stället har egentligen inget speciellt att erbjuda, förutom mängden butiker och restauranger. Efter lite lyxmat från Bourgeois King och Kentucky Brat Chicken tog vi in på en av biosalongerna och såg "This Is It", om Michael Jackson's repetitioner till hans stora turné-comeback (som ju aldrig blev av pga. hans bortgång). Mycket mer påfrestningar på hjärnan klarade vi inte av och resten av kvällen förblev lugn och stimulansfri.

Idag är det söndag och det har inte hänt mycket förutom att vi hittar ett hotell åt Lovisas storasyster Hanna och hennes man Suleyman, till när de kommer hit i mitten av december. Mellan vår lägenhet och den stora gågatan Istiklal, ett avstånd på högst en kilometer, är det fullt av hotell av olika karaktär. Det anrika Pera Palace har troligtvis varit dragplåstret och därmed varit orsaken till detta hotellkluster.

Istanbuls kommunstyrelse tänker mycket på säkerheten när de bygger 40 cm breda refuger i mitten av gatan.

Veckan som gått har alltså inte varit alltför spännande, men livet flyter på här nere. En sak vi glömde skriva lite längre upp och som är väldigt viktigt att vi får med är att vi köpt en värmefläkt, som förhoppningsvis skall hjälpa vår blöta tvätt att torka snabbare och inte lukta surt som den gjort tidigare. Den kan även möjligtvis dra ner lite på vår gas-räkning som nu för en och en halv månad blev 200 TL (ungefär 1000 SEK).

Lovisa köper majskolv av en gubbe som står på samma ställe varje söndag.

Puss och kram allihop!

Görüşürüz! (vi ses)

/Lovisa och Sam